Jobbat 6-14 sen hem, gav Ryan mellanmål sen iväg igen, in till stan för att kolla efter en onepiece till Mila men hittade ingen så jag tänkte vara snäll och köpte ett par fina jeggings och en skitsnygg kofta men det säg ju inte. Kul allt ingenting någonsin duger!! Känns så jäkla värdelöst att ens försöka då.
Huset ser ut som hej kom och hjälp mig trots att jag och Daniel städade igår. Hur fan lyckas vi??
Just nu sitter jag här helt utan lust och ork att göra nånting. Vill bara gå och sova och vakna upp i ett rent hem med snälla och tacksamma barn.
You wish! Känner jag!
Älskling är hos grannen och kollar på hockey vilket gör mitt humör ännu sämre, nu har jag verkligen ingen att prata med. Det är sånna här gånger man saknar Uppsala som mest :-(...
Kommer dagar när man undrar hur fan man tänkte men som jämnar ut sig med allt underbart här uppe <3
Hare gott, igelkott!