Dagen har varit helt okej idag förutom att jag vaknade kl 3 i morse och skulle av någon j-vla anledning upp, fråga mig ej varför men upptäcker att jag har sån j-kla foglossning att jag inte kunde gå, trodde på fullaste allvar att jag skulle ramla ihop och bli liggandes på golvet men som tur var blev det inte så tack vare fönsterbrädan vid sängen som jag klamrade mig fast vid. Alltså är det ens normalt att ha så ont??
Trodde nästan att bebis skulle flyga ut i samma veva.
Sen kunde jag ju inte somna om förens vid 6-7, helskumt det där. Men när jag väl somnat var jag borta i en annan värld till kl 11 typ, tur att man har en underbar sambo som trots sitt nattliga arbete hjälper mig så undertbart mycket med barnen, han är guld värd och jag vet att han kommer att bli världens bästa pappa.
Nu till det mest chockerande samtalet ever, eller ja sen jag flyttade hit iaf.
X's förälder (nämner inga namn) kommer och ringer på dörren (lite väl sent och luktar sprit (kan ha inbillat mig men tror inte det)). Anyway, berättar om att det varit mycket bråk emellan våra barn på senaste tiden, vilket jag helt klart håller med om, Kevin kommer liksom ofta in och gråter och berättar att dom har bråkats, slagits och retat varandra så jag tar ingens parti i detta eftersom mina barn säger att dom också bråkat. Men det har varit en hel del skvaller som ofta slutar med att dennes barn kommer hem till mig och berättar att det varit si och så, vilket jag är extreeeeeemt trött på och det har jag sagt åt dom men ändå ringer den j-vla dörrklockan minst 10 gånger till inom loppet av 5-10 min. Det hjälper tydligen inte att man säger åt dom att sluta för att Daniel ska sova, det tycker jag är brist på respekt.
Men nu iaf så tycker inte denna person att våra barn ska leka mera, thank god, för nu slipper jag dessa påringningar, hoppas jag. Men en lite skum sak som sades under vårt samtal var att x's barn inte vågat gå in nu på kvällen för att JAG sagt åt denna att be mitt barn komma in om den såg henne, öh?? Och varför i hela världen skulle jag be någon annans barn vara ute och hålla vakt efter mitt barn?? Och hon rent tror på det, är lite chockad över det faktiskt.. Men men ska bli kul och se om dom kan hålla sig borta ifrån vår dörr. Dom kan ju självklart leka ute men då får leken stanna där..
Jaja, nästa vecka är mina barns kompis (som dom oftast leker med) tillbaka och allt blir väl som vanligt igen..
Nu ska jag nog sova lite, puss o kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar